Intervju - Magnus Mossberg

Rachid Rachid: Hur kommer det sig att du började tävla i roadracing så sent som vid över 40 års ålder?
Magnus Mossberg: Ända sedan jag var sju år gammal har det gått ut på att se hur fort det går att köra eller hur långt det går att hoppa. Först cykel, moped, lite cross med sur gammal Husquarna, rally med en Volkswagen Bubbla, Folkrace, Formel Ford vid 20 års ålder. Sedan flyttade jag till Australien där jag köpte hoj och sedan dess har jag alltid haft det. Och fortfarande har det handlat om att köra fort. Många mornar har jag gått upp innan älgarna vaknat och lekt "Ghost Rider" och kollat om man kan köra mellan Rolfstorp och Ullared utan att släppa gasen eller undersökt hur länge man kan köra på en rak väg och blunda. Det var en pricipsak att ALDRIG bli omkörd.

  Vid 35 års ålder sprang jag på en gammal BMW R69S med 1000cc motor som jag körde Classic Racing med några år. Sedan fick jag barn och låg lågt ett par år innan jag började med Rookie 1000 2003. Blev A-förare 2004 och har kört 600:a sedan dess. Nu önskar man ju att man börjat med detta vid 23 års ålder och inte 43, något får mig att tro att jag hade kunnat bli snabb.

RR: Hur gammal är du egentligen (ärligt)?
MM: Fyller 52 i februari.

RR: Berätta mer om personen Magnus Mossberg.
MM: Bor i Varberg, lever med en förstående fru och har tre tjejer i varierande åldrar. Jobbar som matematik/engelska och slöjd-lärare på högstadiet och trivs jättebra med det. Hade gärna sysslat med hanggliding eller basejumping om jag bott nära ett högt berg, eller kitesurfing om jag inte varit allergisk mot kallt vatten. Så min hobby är nog bara racing. Jag tänker inte på något annat! Så länge barnen och frun verkar må bra så lurar jag ständigt på vad man ska hitta på för att våga dyka in lite hårdare i krökarna, eller om man kanske ska köra på andra däck eller om man kanske skulle...
Men visst, att fridyka är fint, sportdykning också.

RR: 2010 valde du att klassa ner dig till Rookie 600, men nu är du tillbaka i Superstock 600, hur kommer det sig?
MM: Tänkte att det skulle bli en fin 50-årspresent. 2009 var det många i STK 600, blev nästa utkvalad ett par gånger och det var inget kul att åka på race och veta att fyra stycken inte skulle få starta. Så när Tony Jacobsson på Gelleråsen sa att klassen skulle bli STOR 2010 så tänkte jag att nu får det vara nog med ångest, jag ska köra och ha kul!

Men det var inget kul att köra Rookie. Kvalen var läskiga när man skulle ligga och köra om folk överallt och racen var tråkiga för jag blev långsammare hela tiden. Så när jag blev torpederad i Ejes på "Åsen" och killen sa "Förlåt, jag vet inte vad som hände, hojen liksom inte stannade" så fick det vara bra. Och nu är det himla kul igen.

RR: Inför 2011 införskaffade du dig en ny cykel, berätta mer!
MM: 2010 blev jag frånkörd på rakorna och det handikappet behövde inte mina konkurrenter. Så jag tänkte, att om jag ska köra ett år till, ska jag unna mig en snabb hoj. Köpte Andreas Bergmans hoj och nu blir jag inte lika frånåkt! Funkar bra.

RR: Varför är du så snabb i regn?
MM: Jag tror att jag egentligen alltid är snabb, även i torrt! Faktiskt tror jag det. Men min rygg gör ont, jag är 5 cm kortare nu än för 15 år sedan på grund av tillplattade diskar. Så när jag gör snabba rörelser eller belastar lite snett så gör det ont. Så jag kan helt enkelt inte "burka" så mycket,  vilket gör att jag får luta hojen mer än man kanske bör. Och därför går det långsammare i torrt. Jag måste ligga på nedlägg längre. Men hade ryggen varit ok så tror jag att jag ALLTID varit snabb.

RR: Vad är ditt bästa resultat i regn respektive torrt?
MM: Har en andra plats från SM på "Knudan" 2008 och en tredjeplats från NM på "Åsen" nu i somras. Båda dessa var i regn. I torrt var jag åtta en gång på Knudan, elva på Torpet med över 30 man på griden. Har för mig jag var elva på Falken också med fullt startfält. Låg elva i somras när hojen stannade!

RR: Favoritbana?
MM: Ring Knutstorp och Falkenberg.

RR: Dunlop eller Pirelli?
MM: Pirelli.

RR: Vad hände egentligen under finalhelgen i Scandinavian Open på Karlskoga Motorstadion 3-4 september?
MM: Jag gjorde den där starten man önskar att man ALLTID gjorde. Stod i 8:e led och körde om folk till höger och vänster hela rakan ned, såg en lucka som jag dök i. Tyvärr dök en dansk in i samma lucka och bromsade väldigt tidigt, så tyvärr fanns det ingen plats för mig. Pangade in i honom bakifrån och gjorde en spännande resa över honom. Tack och lov stod dansken på hjulen men jag slog i skallen och var borta en liten stund, bröt några ben i handen samt fick sy lite i vänster armbåge. En kul sak fick jag reda på långt senare, jag var som sagt borta en liten stund, men "rescuepersonalen", som störtade fram och befarade det värsta, hajade att det nog inte var så farligt med mig när det första jag sa när jag slog upp ögonen var "Men djävlar vilken bra start jag gjorde!!!". Killen jag körde på stod i tredje led så visst var det så!

RR: Hur mår du idag?
MM: Kalas! Lite frasigt i handen fortfarande men det går nog över.

RR: Hur förbereder du dig inför ett race?
MM: Ordning på grejorna är ett måste! Vill gärna dra alla bultar själv, kolla tryck själv, tanka själv och så. Alldeles innan start kan jag gärna stå och skoja till det, fåna mig och reta andra förare. Försöker få in att "Det här är BARA kul, inte läskigt alls, du är en segrare redan som står här på startlinjen, de flesta andra sitter hemma och spelar TV-spel, du är lyckligt lottad och DU KAN OCKSÅ KÖRA FORTARE. DYK IN I KRÖKEN BARA!!

RR: Vad är det pinsammaste rr-relaterade som hänt dig?
MM: Vid något minnesvärt tillfälle (när det var flaggstart) trodde jag att det var provstart när det var den riktiga starten. Pruttade igenom de första krökarna och tyckte att "Det var faaaan vad alla har bråttom!" innan jag kom på att "Det var nog den riktiga starten som gick!".

Annars så skulle jag och Erik Jorpes köra EM i Tjeckien 2007. Erik plockade upp mig i Varberg, vi rullade ner genom sydsverige. Precis när färjan lägger ut från Trelleborg kommar jag på att "FAN, jag har ju glömt passet".

"-Skulle vi haft pass?" Säger Erik. "Det ditt fel att vi glömde det, du visste att vi skulle ha pass, det visste inte jag, alltså är det ditt fel!"

Diskuterade med Tjeckiska lastbilsförare och kom fram till att pass var ett måste. Samtidigt insåg vi att det inte fanns tid att vända hem och hämta passen. Så vi rullade av, Erik satte igång flickvännen hemma i Göteborg i arbete och hon kom fram med telefonnummer till ambassaden i Berlin. Erik ringer, får tag på en person, lägger fram ärendet som att "Vi är två racerförare som ska köra en MYCKET viktig EM-tävling i Tjeckien, vi är representanter för Sverige, och det skulle vara MYCKET tråkigt om SVERIGES representanter inte skulle kunna deltaga för en sådan här formalitet. Vi MÅSTE ha pass!"

Kvinnan gick med på det! Vid tio på kvällen stod vi, de "Svenska racingrepresentanterna", med passbilder nytagna i en automat i tunnelbanan, utanför ambassaden. Vi blev insläppta, betalade en tusing var och fick vänta i en timma medan hon för hand gjorde passen. Runt midnatt var vi på spåret igen med nya fina rosa pass! Vi fick tre timmars sömn den natten innan testkörningen dagen efter. Ett fint minne!

RR: Gym eller "gofika"?
MM: Tränar ganska mycket och fikar ganska mycket. Men gym går jag aldrig på, tränar i källaren.

RR: Hur kommer det sig att du kör med #22?
MM: Som barn hade jag 2 som turnummer. Och när jag då skulle välja ett nummer för racingen så blev det 2x2= 22 = dubbel tur! Och det har ju funkat fint hittills, jag har ju aldrig slagit mig något speciellt mycket.

RR: Har du någon roadracinghjälte?
MM: Jag hade mer hjältar inom bilracingen när jag var ung. När jag var sju år ville jag bli kallad Jim efter Formel 1-föraren Jim Clark. Sedan var boysena som körde jetbilar på Bonneville Salt Flats, Craig Breedlove och Art Arfons, verkliga idoler. Roadracing, det skulle kunna vara amerikanen Cal Rayborn, som med en sidventils HD slog engelsmännen på deras hemmaplan på banor han aldrig sett tidigare. Minns jag läste om det och drömde mig bort!

RR: Har du mc-körkort?
MM: Yepp. Men gathoj slutade jag med när jag började köra racing.

RR: Vad har du för planer för 2012?
MM: Samma hoj, mer armhävningar i vinter och mer nya Pirellis i sommar! Det receptet ska skapa fart att snyta snorungar!

RR: Blir det något försäsongstestande?
MM: Nej, men ett par bandagar på Phillip Island i februari.

RR: Vad skulle få dig att sluta tävla?
MM: Faktiskt kan jag inte förstå det, hur man KAN sluta. Sedan jag var sju år har livet handlat om att köra motorförsedda fordon FORT. Snabba motorfordon är anledningen till att jag finns till. De som lägger av, bara så där, jag förstår inte hur de gör. 1998, när jag blev pappa för första gången, så höll jag på med Classic Racing. Då sa min lillebror till mig att "Ta ditt ansvar, väx upp nu Magnus, sälj den där skiten nu!". Och eftersom han blev pappa före mig så tänkte jag att han vet nog hur det ska vara, och sålde. Fyra månader senare undrade min fru "Vad är det med dig Magnus, du skrattar ju aldrig nuförtiden, har vi ett problem?". Fattade inte vad hon pratade om, men kunde nog känna att något saknades. Till slut kunde vi reda ut att det som saknades var en snabb motorcykel i huset, och då insisterade min fru att jag skulle köpa något snabbt! Min fru är seriöst orolig för vad som ska hända med mig den dag kroppen säger ifrån att det inte går att köra längre. Och hon är psykiatriker, så hon borde veta! Men såklart, den dag det inte blir några personbästa längre, då får vi väl se om man fortsätter att köra om SM-poäng.

mossbergracing.com